Historia

Rebbens historia börjar 400 år e.Kr då ön endast stack några meter över havsytan. Då var ön ett tillhåll för säljägare som hade sina enkla boplatser på ön. Från denna tid finns även fornlämningar från tomtningar, labyrinter och en grav.
Rebben är känt för sitt stora, höga sjömärke (båken) majestätiskt tronande mitt på ön.
Rebben är Piteå Skärgårds yttersta utpost, mot öster finns bara fyren Norströmsgrund och sedan är det Finland nästa...

Det finns 17 stugor på ön som numer bara används som sommarstugor men som förr var livsviktiga för fiskarna och deras familjer. Det finns ingen ström på ön och vattnet hämtas från brunnar.

Fisket

På 1500-talet var självhushållningen utpräglad och de flesta bönderna bedrev ett ganska omfattande fiske.

Under 1700-talets början hade nästan fisket helt upphört pga. missväxt.
Svår svält och många epidemier drog fram i Piteå socken och en sjättedel av Piteås befolkning avled under dessa år. Det blev därför svårt att bedriva fiske i och med att det helt enkelt inte fanns nog med arbetskraft till detta arbete. I byar nära kusten bibehöll fisket dock en stark ställning och man bedrev istället jordbruket i mycket mindre omfattning.
Dessutom drogs Sverige in i ett krigstillstånd som skulle hålla i sig i 20 år.

Först på 1730-talet hade landet återhämtats sig och fisket tas åter i bruk.

Livet i fiskelägena

Vi sekelskiftet, medan man ännu rodde och seglade var fiskarna tvungna att vara bosatta så nära fiskeplatsen som möjligt under den tid som fisket pågick.

Fiskarens enkla bostad var ofta en timrad, före detta lada som var cirka 4-5 meter i fyrkant, vanligtvis försedd med två mindre fönster.
Stugan bestod av ett rum med en öppen spis i ena hörnet.
I regel byggdes det till ett litet rum (svalen), ett rum för allehanda redskap och med plats för någon extra bädd.
Den timrade delen var både kök och sovrum för familjen, som kunde bestå av upp till tio personer.

Inredningen var spartansk och om det fanns isolering bestod den av torkade löv, myrstackar eller mossa. Yttertaket var oftast av spån (takstickor) men även brädtäckning förekom.
Fiskarstugorna vid den här tiden var ofärgade och därmed gråa.

I den öppna spisen lagades maten och var även värme- och ljuskälla när så behövdes.
Kosthållningen var också enkel. Förmodligen bestod den av bröd som man bakade höst och vår, potatis från det egna landet och mjöl som var en vanlig bytesvara mot fisk.
Före båtmotorns intåg flyttade man alltså ut på Rebben med familj, hushåll och djur, även proviant medfördes för hela fiskeperioden.
Det är svårt att förstå hur man kunde mätta en (ibland) riktigt stor familj.

Ändå in på 1930-talet stod fisk dagligen på matbordet. Om det inte fanns färsk för dagen fick det bli den saltade. Vanligt var också gröt med getmjölk eller vatten med sylt/sirap.
Ibland förekom kött från någon nyskjuten säl eller sjöfågel som kommit allt för nära...
På våren tog man ibland ägg från häckande sjöfåglar eller måsar.

Sjöbodar

Till fiskarens egendom hörde också en timrad sjöbod av varierande storlek.
Två fiskare kunde också dela på en större bod.

Boden var fönsterlös med en stor, bred dörr på gaveln mot sjösidan. Golvet bestod av tjocka, breda plankor som nästan låg direkt på marken.
Tack vare detta bevarades en viss fuktighet och svalka så att träkärlen där man saltade in fisken bibehölls intakta.

Bodarna placerades alltid så nära stranden som möjligt och låg alltid tätt intill varandra.
I sjöbodarna förvarades fiskeutrustningar, saltkar i olika storlekar, tunnor m.m. Även stora säckar med salt fanns i boden.

Rebben under 1900-talet

1907 beslöt stadsfullmäktige i Piteå stad att på arrende för 5 års tid skulle upplåta platser för fiskarhus, båthamnar och torkplatser på Rebben.
Arrendesumman bestämdes till 25 kr/år för fiskare från landsförsamlingen och 10 kr för stadens fiskare. Det som vägrade skulle bli vräkta. Stadsfullmäktige skulle även ordna så att 1 eller kanske 2 fiskare skulle bli tillsynsmän med polismans beskydd på ön.

Fiskarna vägrade betala och ville att kostnaderna skulle sänkas, och efter en segsliten process som tog 11 år bestämde Kungliga Majestätet att Piteå stads dispositionsrätt till Rebben skulle upphöra från och med 1918.
Beslutet var naturligtvis en stor framgång för landsortens fiskare. Rebben var då ett av Norrbottens största fiskelägen.

Rebbens bevarande

Rebben används alltså inte längre av yrkesfiskare utan bebos uteslutande av sommargäster.

De sista yrkesfiskarna på Rebben blev bröderna Bengt och Åke Bergstedt som avslutade en för deras 150 år lång tradition av fiskade fäder och söner.

Sammanfattning

Många är kunniga om stenåldern och andra tidsåldrar men har ingen aning om vad som faktiskt hänt i vår egen närmiljö, i Piteå och i det här fallet Piteås skärgård. Hur människor här har levt och verkat.
Man blir häpen när man tänker på vilka umbäranden dessa människor måste genomgått under olika tidsepoker. Tänk att som bonde från exempelvis Svensbyn ta sig till kusten och sedan ro ut 10 distansminuter till Rebben. Ro ut med familjen, getter, kanske någon kossa och trotsa vädrets makter.

Vädret ja, vi som nu är på Rebben har alla fina båtar som är 6 meter långa med säkra motorer, många har flytoveraller och nästan alla har flytväst.
Vi använder oss av SMHI och kollar sjörapporten på Internet. Om vi ändå mot förmodan skulle hamna i dimma kan vi bara kolla på våra GPS-navigatorer, snegla lite på kompassen och nästan utan problem komma dit vi ska. Om något mot förmodan skulle gå snett så tar vi bara fram våra mobiltelefoner och ringer ett samtal...

Men dessa människor fick lära sig tyda vädret på annat sätt. Titta på molnen och vindriktning, resonera ihop och lita på sin rutin och kanske även sin tur. Man blir imponerad när man vet hur hårt den kan blåsa, hur stora vågorna kan bli och kanske framför allt hur fort väder och vind kan skifta.

Att klara att föda familjen på knappa, enformiga resurser känns i våra bortskämda dagar helt enkelt omöjligt när vi numer har tillgång till gasolkylskåp, köpa mat och om det känns lite för kallt i stugan så är det bara att slå igång våra gasolkaminer.

Livet leker på Rebben i dessa moderna tider, man förstår nog inte vilket otroligt hårt slit fiskarfamiljerna utsattes för dagligen i sin kamp för föda och överlevnad.

Källor: "Piteå Sjöfart, Åke Berggren & Pål Bergstedt"
"Fisket i Piteå I, Åke Berggren"
"Fisket i Piteå II, K-A Stenberg & Åke Berggren"
Åke Bergstedt

Skrivet av Eva Sällström